Jag heter Veronica, men ni kan kalla mig Miss Blod

Miss blod...

Jo thats my new name, och det passar ju... Imorse så var det blod igen. Jippi jippi.
Inte skit mycket, men ändå blod.
Och ont i magen hade jag ju igår.. Usch och tvi tvä och fan och massor av annat.

Den här gången är jag inte rädd och ledsen.
Den här gången är jag ARG!
MORR MORR!
Jag vet hur dagen ser ut:
  1. Ringer barnmorskan
  2. Hon ringer upp mig
  3. Hon kan ju tyvärr inte göra något eftersom hon ej har någon ultraljuds maskin utan ger mig ett direkt nummer till sjukhuset som passar att ringa.
  4. Jag ringer sjukhuset.
  5. Dom frågar om jag pratat med barnmorskan
  6. Check!
  7. Dom frågar om jag tagit alvedon
  8. Jag kommer bli sur och säga nej, och tänker inte göra heller, jag äter varje dag och det är väll bättr eatt jag känner hur ont jag har eftersom det kan vara farligt.
  9. Dom kommer be oss komma in
  10. Ringer Erik och han får åka från jobbet och så kommer han och hämtar mig
  11. Vi åker in och får ta massor av blodprov.
  12. Det är alltid kärringen som man ser trosorna på som gör det på vardagarna
  13. Jag tycker hon är en bitter häxa som borde byta jobb. (och trosor)
  14. Sen blir det Superdildon med glidslem upp i fittan
  15. Yes, the baby is kvar och mår bra
  16. blöder, japp
  17. Vartifrån?
  18. Inte en aning säger läkarna.
  19. Den här gången blir Veronica sur och säger, jag har ont i magen, jag blöder titt som tätt. Help Me or Die
Ja typ så....

Nu är klockan 11. dags att ringa min barnmorska som iallafall är superbra!
Ge henne en ultraljudsmaskin landstinget så jag slipper åka till massor av främmande folk hela tiden!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0