Veronica Aka Onkastanka

Jag nästintill kräks upp min egen mage på er...

Jag hoppas att någon dag ni kommer få känna på samma sak.
Ni tänker som ett jävla pack hjärnlöa får!


Tänk er såhär:
Veronica blir upprörd över någons beteende;
och säger till att jag tycker inte det här är okej.
Svaret blir:
Äh spelar ingen roll. Jävla hormonkärring. Man behöver inte bry sig för hon är gravid och det är hormoner.

Hur ska ni kunna veta om det är några jävla hormoner eller om det är mina känslor???
Ni har nog inte en jävligaste aning eftersom ni inte ens kan bry er om att lyssna eller bry sig på riktigt.
Ni flyr hela tiden. Jävla fegisar!

Tänk er såhär;
Veronica har det väldigt jobbigt och har ont varje dag och kämpar igen dag för dag.
Kanske är ledsen och orolig då hon blöder och kanske gråter.
Svaret blir:
Ja jag förstår verkligen att hon är ledsen.

Vad är skillnaden, när kan NI avgöra när jag känner på RIKTIGT och när jag är som ni tror "en jävla hormonfitta"?????

Ne... Jag blir så jävla trött...
Tycker det är så dåligt att inte ta något på allvar när jag säger det.

Jag har minst lika viktiga känslor som ni andra har...


Ursäkta det arga inlägget, men någonstans måste jag ju få kräka ur mig.
Sen skiter jag i om det sitter någon jävla skata någonstans som läser skiten och ska vända och vrida allting och rikta den till människor som du egentligen inte ens har en aning om vilka det är till. NOLLA!


Ne nu ska jag ta min stackars sjuka hund och bara gosa, gosa gosa!
Får se vad mamma säger sen när Veterinären ringt henne om dom nya blodproverna............
Usch!