Veronica Aka Onkastanka

Jag börjar ge upp nu.
För jag orkar verkligen inte mera.
Jag är så psykiskt trött...
Och även fysiskt.
Jag är trött över dom vänner som ska finnas och verkligen ge en stöd när det behövs,
att dom inte finns där.
Att dom inte kan ta att jag sger ifrån.
Utan då ska man glömmas och läggas bort,
för det är så man gör med problemen.

Jag blöder fortfarande idag.
Och när jag vaknade imorse så sa både kroppen och huvudet NEJ!
Nej, vi orkar inte mera...
Och jag kände bara, att varför i helvetet vaknade jag...

Ont i magen har jag, som vanligt....
Och sen den här tröttheten.
Den är konstig.
Ungefär som om jag skulle lägga mig och sova nu så skulle mn aldrig vakna upp igen.
För den vill inte.

Men jag vill det.
Men jag börjar bli något så enormt sliten.
Jag orkar inte hur mycket som helst jag heller.
Det tror jag nästan folk gör ibland.
Tror att man kan ta hur mycket skit som helst.
Men det är ju Verre, så det spelar ingen roll, ungefär.

Vad skulle jag göra utan Erik...
Ja inte fan vet jag.
Älskar den där mannen.

Men något måste göra snart.
Något måste hända!
Jag orkar inte ringa och slåss med läkarna och få samma svar.
Jag vill veta VARFÖR jag blöder.
Och VARTIFRÅN jag blöder.

Det är något knas när man går upp halv 10 på morgonen och vill gå och lägga sig klockan 7 på kvällen.
Och det enda man har gjort under dagen är att sitta i soffan eller i sängen och sett på film.

Jag har ingen ork till att duscha,
ingen ork till att gå och slänga soporna,
ingen ork att tänka,
ingen ork med minsta lilla sak...

Det blir att gå upp och lägga sig i sängen igen med hunden och se en film....

Det här är fel....