Äntligen internet igen! Eller????
Det har verkligen blivit en lång paus!
Mycket för att jag känt mig skruttig och helt slut så jag inte orkat med ett dugg, och sen så försvann vårt internet för oss, tillsammans med tv:n och hemtelefonen såklart!
Supergreat! Tack så mycket Telia, ni är så underbara som ger kunderna saker som enligt den anställda på felanmälan sa: -"Dom går sönder heeela tiden!!!"
Känns väldigt bra att man får såna saker som går sönder efter 4 månader.
Och sen när man äntligen får hem saken som gått sönder så har idioten skickat fel sak.
Jaaa... Då var det bara att ringa in igen. Och den här gången fick jag prata med vilket som verkade vara en mkt trevligare kvinna som sa att dom skickat fel sak och beställde ny och vi ska få kompensation.
Vi får se om den kommer nu i veckan, tänker inte ropa hej fören man ser att allt funkar.
Det har väll hänt en hel del sen jag skrev sist....
Vi var ju inne på förlossningen.
Eftersom jag blödde, IGEN!
Inte för att jag var speciellt nervös direkt...
Bebisen mådde bra och jag hade inga sammandragningar, vilket jag redan visste själv.
Och jag ska erkänna att jag inte åker in varje gång jag blöder, men eftersom det kom lite klumpar nu så blev jag lite mer orolig och Erik tvingade mig att ringa.
Vilket egentligen är helt rätt av honom.
Duktig Erik!
Den här gången fick vi komma in på ett förlossningsrum och sköterskan sa att hon skulle komma lite och sen FÖRHOPPNINGSVIS så skulle vi få åka hem.
Förhoppningsvis???? Jag hade inte ens tänkt tanken på att vi kanske skulle få stanna kvar!
Hon skulle mäta hjärtljuden på den lilla, och det gick ju si och så...
Över en halvtimma av massor av misslyckade mätningar pga, av en livlig unge som verkligen HATAR när man sätter saker på magen.
Så vi fick försöka igen och då fick jag sitta och trycka ner mätningsaken i magen och då gick det lite bättre.
Så allt såg bra ut.
Sen blev det en härlig gynundersökning av en kvinnlig doktor. PHU!
MEEEEEEEN som tyvärr hade med sig en ung manlig wannabedoktor som kolla in i muttan på mig och när jag bytte om och det var ingen som frågade ifall det var okej om han var med.
Allarligt talat så ville jag faktiskt gråta.
Så nu kommer det att stå på min förlossningsberättelse som jag inte hde tänkt att skriva ens, att det ska ICKE vara med några studenter under min förlossning.
Skiter fullständigt i om dom inte lär ig något då.
Jag ska kunna känna mig bekväm och avslappnad (om man nu kan använda såna ord tillsammans med att trycka ut en förvuxen dvärg ur musen på sig själv)
Tapeterna i vårat sovrum har äntligen börjat komma upp! =)
Fondväggen är helt klar och nu är det bara 2 väggar ungefär kvar.
Dock så är det ju mönsteranpassning på ALLT och kanske inte världens lättaste.
Men det är på G upp, och jg hoppas att det kommer bli som vi tänkt oss =)
Erik har jobbat en massa extra den här månaden så att vi ska kunna köpa sängen i rätt färg den här månaden också.
Det är ju tänkt att allt ska vara klart innan jul, vilket jag är ganska säker på att vi hinner.
Men nu är vi ju så smarta att vi kommit på att vi ska ha kvar det gamla trägolvet som var under den fula plastmattan och ska slipa av det och sen lacka ljust.
e om man kanske kan tvinga pappa att göra det åt oss ;)
Han ska iallafall få ordna in nya elen till oss. Just nu är det elfritt.
Julbord var vi på igår.
Firade Per som fyllde 30.
Mums vad gott det var!
Men hjälp vad trött man var efteråt!
Dagen började dock tidigt för Erik och mig eftersom en viss Henrik Sjödin ringde halv 6 på morgonen och kom inte hem från Big Twins och ville ha skjuts hem, och snäll som Erik är så ställer han upp.
Erik frågade henke om det hade snöat mycket, neeedååå inte allts säger han.
Jo tjena! Jag som är uppe och pissar en del gånger under natten kunde ju meddela lilla Erik att dte varit storm i stort sett hela natten och att det snöade satan.
Men men, han ville ju sin kusin väl , så han åkte iväg och fick leka plogbil hela vägen.
Och sen när han kom fram så var det inga idioter som kom ut...
Och ingen som svarade på telefonen...
Underbart!
Tack killar att ni fick min karl att åka iväg "mitt i natten" medans jag låg och var orolig tills den stunden han kom hem. Som om man inte sover tillräkligt dåligt ändå???
hem kom iallafall en kall och arg karl som ville bruka snusk, medans jag försökte få honom att sova.
Tillslut så gick väll det och vi fick sova någon timma ellr 2 innan det var dags att gå upp igen för att åka iväg och bli feta (re)
Karlsundsherrgård var vi på och det var väldigt fint och maten var helt okej.
Dock var det kylit därinne, men jag själv som hade ont i magen efter att gått i snön och som är en varmblodig kossa nu för tiden tyckte bara det var skönt.
Dock så kunde dom ha bjussat på julmusten.
Snåljåpar!
Och efter det så åkte vi iväg till Ellen och Markus för att kolla på deras barnvag och lite andra saker som dom inte längre ska ha eftersom Emelie börjar ju bli stor nu =)
Så barnvagn, babysitter, babygym och skötbord och kanske barnbilstol är nu klart.
Eller typ, vi ska kolla upp lite mer om barnbilstol nu ikväll när Erik kommer hem och sen höra av oss till Ellen.
Dom är så himla snälla som låter oss få köpa deras saker.
För jag som inte så sådär "barnkär" bryr mig inte om att vagnen inte är helt splitterny direkt från butiken!
En Emmaljunga från Ellen och Markus som är använd av endast dom känns helt okej för mig och jag tycker den verkade jätte bra och praktiskt och fin!
Dom andra sakerna var också bra, och som Ellen sa, då kanske man kan lägga mera pengar på saker som MAN VILL lägga pengar på till barnet istället.
Och det låter ju bra i mina öron.
Så snart är vi med barnvagn och hela köret.
Då känns det lite mer på riktigt.
Läskigt värre!!!
Ah just det.
Vi var ju hos barnmorskan och mätte ungen igen...
29 jäkla cm visa SF måttet som dom kallar det.
Den fina jämna kurvan gick inte så jämt och fint, utan den tog ett stooort hopp ungefär rätt upp.
Min rekation var typ att halvskrika lite om att ungen var enorm! Haha
Erik han skratta och stackars barnmorskan visste väll inte om hon skulle skatta eller försöka lugna mig. Hehe
Men allt visar ju på att den mår bra.
Sen kollade hon det lilla hon kunde som om vad dom skrivit på förlossningen.
Och det lilla som stod var väll typ att ungen ligger ju med huvudet neråt, och att dom inte visste varför blödningen uppstod eller vartifrån, men atagligen från livmodertappen, men den var intakt så det var bra.
Och att vi MÅSTE åka in när jag blöder igen. MÅSTE!
För nu är det tydligen så att det kan vara på gång när det blöder eller nått fel såklart.
Men jag är lite surskallig och vägrar ringa in varje gång jag blöder.
Självklart om jag blöde mycket så får jag väll ta och göra det då...
Men det blir under protester.
Ungen ska inte ut det här året! Och det med basta!
Och sen är jag trött på folk som ska kolla in min mus, det är fusk! Jag ser ju den inte ens själv!
Så så bra ska dom inte få ha det!
Jag var duktig och vacinerade mig sist hos barnmorskan också!
Jag vaccinerad mig ju inte förra året mot svininfluensan, och eftersom man är gravid så är man en riskgrupp.
Så då tog jag lilla nålen i armen.
Kände mig nästan stol efteråt, som om jag gjort något viktigt. Haha!
hade ont i armen 2 dagar efter. Blä!
Mmmm.... aaaa....
Trött är jag, nästan jämt.
Sover så jäkla dåligt när ungen trycker ner i magen och det känns som om magen och musen och arslehålet vid vissa tillfällen ska spricka.
Ovan känsla, inte direkt något att rekommendera.
Så med väldigt lite sömn och mycket att tänka på och folk runtomkring än som beter sig som idioter rent ut sagt så är jag väldigt, väldigt trött och sliten.
Det känns som att världen blivit lite väl för mycket och vissa dagar är tyngre än andra.
Då känns det bra att man faktiskt har en såndär underbar karl som Erik.
Vi är verkligen 2 jävla idioter rent ut sagt.
Ena stunden kan vi bete oss som barn och säga fula saker till varrandra, lipa, spotta (ni vet sådär fint med tungan så det skvätter dregel överallt) mot varrandra och gör verkligen sånadär trevlig vuxna saker, och nästa stund så står vi och kramas eller håller handen.
Vi är rent ut sagt helt störda, men jag gillar det!
Han gör mig glad!
Även när jag är ledsen som nu...!
Han är stabil, lugn och snäll och jag älskar honom massor, massor, massor!
Det är därför jag blir så töntigt rädd när han ska ut i snöstorm och jag ligger med mobilen i handen och väntar på att han ska ringa.
♥
Linda,
Ja det är också en komplett idiot kan man väll säga (?!)
Men på ett välfigt väldigt roligt sätt.
Det är så skönt att prata med henne på mornarna, och ibland skrattar jag så jag får så jävla ont i magen.
Som ex när hon jämnförde sig själv på gustasvik som en liten förvirrad 12 åring till utseende.... ehhhh ja... ne ni skulle ändå inte fatta!
Kul var det iallafall!
Vi ska väll se till att tärffas snart och göra lite knäck och jag vill ju kolla in hennes nya Pärla Coleman!
Och nu.
Mina kära vänner.
Så skriver jag det här.
Och sen hur framtiden blir kan jag inte veta själv.
Men detta är vad jag känner och som jag tänkt på väldigt mycket.
WOW! tänker ni, vad ska hon säga nu?!
Lovar det var inget roligt eller speciellt spännande.
Utan detta är mer en påminnelse för mig själv så jag kan läsa i framtiden och skratta, eller gråta. Vi får se vilket.
Jag ska iallafall inte ha fler barn efter detta!
Aldrig, never, någonsin!
Varför inte Veronica?
Ne för det första för att jag blir så himla dålig och sjuk...
ja sjuk! Som i SJUKDOM!
Men vissa människor förstår ju inte det, utan säger en massa verkligen hemska saker till mina aaa vänner eller nått.
Underbart gjort!
Gu vilken fin människa du är!
Och inte går du att prata med heller, jävla fegis!
Du och herr flanell passar mega bra ihop!
Ooooops, skrev jag verkligen det där????
Aaa men det gjorde jag faktiskt.
OCH???
Mer tänker jag inte skriva här, även om jag skulle kunna skriva 567784 rader om hur sviken jag känner mig och hur ledsen du gjort mig så att det inte går att beskriva med ord, och det går inte att på något sätt göra det bra igen.
Tack! Idiot!
Så sjukdomen och att folk inte tar den på allvar nä man mår som man mår och behöver all hjälp man kan få då (både Erik och jag) gör att jag inte vill en gång till.
Sen alla smärtor och blöningar hit och dit gör att jag verkligen har kännt mig som i ett fängelse i min egen kropp i snart 8 månader.
Och jag skulle aldrig orka med det här igen.
Det är inte mänskligt.
Jag skulle lätt kunna bestämma mig att stelirisera mig efter detta barn, och vara säker på att inte ha någon ånger efteråt.
Även om jag vet att jag kommer bli superstolt över mitt barn vi kommer att få och jag kommer att älska det. Japp! för det kommer jag!
Men, min kropp orkar inte.
Mitt psyke orkar inte.
Det räcker inte med att man har en Erik som kämpar med allt för glatta livet.
För'ldrar som ringer och hör hur man har det.
Det räcker inte.
Vi skulle behövt mycket mycket mer.
Och ett och annat dropp hade ju inte skadat heller när man inte ens får behålla sitt eget saliv.
Jag är så rdd nu att jag inte ska orka med min förlossning eftersom jag fortfarand eär så himla svag efter alla dom där veckorna av helevete.
Sen alla veckor av nästan helt sängliggande för blödningar.
Jag har ju inga muskler kvar!?
Tryck kommer dom säga.
Jajaemän säge rjag och trycker för glatta livet för att få ut ungen.
Tyävrr är det enda som kommer hända är att jag släpper en liten pppffffff fis.
Haha.. aa eller nått.
Fasen vad jag har varit duktig på att skriva nu!
nu är det nog, jag dör av törst!
ADJÖ
Love Veronica
Kommentarer
Trackback
