Vecka 34...

Öööööööööhhhhhhhhhhhhh.
Har inte livet mer att ge mig?
♦
Igår kväll kändes allt bara piss igen.
Hatar när det blir så, men men skiten kommer och går.
Är inte speciellt glad idag och känner ingen som helst julkänsla i kroppen.
Och jag älskar ju julen!
♥

Men fan det här året känns det bara bajs, iallafall idag.
Jag är bajs idag.
Jag kunde inte sova igår för jag mådde bajs.
Sen imore så vaknade jag och märkte en obehaglig sak....
♦
Helt helt allvarligt talat så känner jag att jag vill vara hemma själv på julen och bara vila och bara vara för mig själv.
Jag orkar inte med att vara trevlig.
♦
Jag skiter i granen som står och väntar på att få komma in och kläs på.
Jag skiter i grädden som står i kylskåpet och vill förvandlas till knäck.
Jag skiter i alla fina julkort som vi får.
Jag bara skiter i det.
För jag orkar inte mer.......
♦
Ja jag vet, det finns mycket mer hemska saker i värdlen som händer folk och jag borde inte klaga, men jag tänker klaga.
Känns något jobbigt för mig så gör det de.
Och det kan ingen ändra på.
♦
Jag borde vara glad för idag har vi gått in i vecka 34 och bebisen är kvar,
och jag blöder inte.
Och man kan väll igentligen säga att det är det som spelar någon roll.
För den här saken i magen är just nu vad mitt liv kretsar runt.
♦
Vare sig jag vill det eller inte.
♦
Och jag vill att min bebis ska komma till ett bra nytt liv!
Det bästa som jag iallafall kan erbjuda.
Frågan är om jag kan det?
♦
Men jag är ingen soldat,
jag har inga vapen att ta till.
Jag är bara jag

ΞΞΞΞ
Himlen faller ner,
det svider till där kniven skar,
jag har varit vaken hela natten,
känt om hjärtat sitter kvar,
känt om hjärtat sitter kvar.
Jag har litat på imorgon
som en troende tror.
Jag skulle gjort så annorlunda
om jag gick i andra skor,
om jag gick i andra skor.
Jag är ingen soldat,
jag har inga vapen att ta till,
inga korståg jag vill gå,
ställ mig inte i ett led,
du får mig aldrig att stå still,
jag fungerar inte då,
jag är ingen soldat,
jag tänker inte så.
Jag har härjat krig i huset,
jag har härjat krig i mig,
mina ögonlock är tunga nu
snart drömmer jag om dig,
snart drömmer jag om dig.
Jag har aldrig stått vid fronten
eller försvarat det jag har.
Men i skärvorna och flagorna
ligger ändå allting kvar,
ligger allting ändå kvar
jag är ingen soldat,
har inga vapen att ta till,
inga korståg jag vill gå,
ställ mig inte i ett led,
du får mig aldrig att stå still,
jag fungerar inte då,
jag är ingen soldat,
jag tänker inte så.
I rispan från min vrede,
ska jag sätta jord och så,
i skuggan av din stolthet
ska jag resa mig och gå.
Jag är ingen soldat,
jag har inga vapen att ta till,
inga korståg jag vill gå,
ställ mig inte i ett led,
du får mig aldrig att stå still,
jag fungerar inte då.
jag är ingen soldat,
jag har inga vapen att ta till,
inga korståg jag vill gå,
ställ mig inte i ett led,
du får mig inte att stå still,
jag fungerar inte då,
jag är ingen soldat,
ingen soldat,
jag tänker inte så.
ΞΞΞΞ
Aja, skitsamma.
Kroppen: Under slutet av graviditeten är det vanligt att värkarna ändrar sig en aning,
ibland kan det kännas som om lungorna trycks uppåt och man får svårt att andas för en stund.
Det kan vara svårt att skilja förvärkarna från riktiga värkar.
De kan komma tätt och upplevas som intensiva, ett sätt att särskilja dem är att ta ett varmt bad,
det får förvärkar att avta medan riktiga värkar fortsätter.
Många börjar fundera allt mer på förlossningen. Det är vanligt att man är orolig för att något ska hända.
Du kan vara orolig för att du har mått ”för bra” och tänka att ”det får inte vara så här lätt”.
Eller så tänker du motsatsen, ”allt har varit så jobbigt, det kanske inte är meningen att jag ska få vara glad”.
Det är vanligt och helt normalt. Även som partner kan man ha många funderingar.
Det är svårt att förbereda sig på att vara ett bra stöd när man inte vet vad som väntar.
En del blivande pappor eller partners kan uppleva tanken på förlossningen som skrämmande.
Barnet: Barnet är väl medveten om förvärkarna, men det tycks inte vara obehagligt på något sätt.
Huden har antagit en mer rosa ton genom inlagring av underhudsfett,
vid denna tidpunkt kan barnet utan vidare överleva utanför livmodern.
Nu reagerar barnet olika på mammas,
pappas/partners samt främmande personers röster.
Hejrå
Kommentarer
Postat av: lonta
Jag tycker att du ska klaga så mycket du vill, spelar ingen roll att det finns andra problem i världen, de är inte större än dina för dina problem är störst för dig. Jag håller tummarna för dig att allt ska gå bra! Och att du får tillbaka julkänslan! :) En stor kram!
Trackback