Sorry....
Ursäkta mig,
men jag har verkligen inte orkar bloggat någonting...
♦
Where to begin?
Ja, vi kan ju börja med besöket hos barnmorskan.
Hjärtljudet låg på 146 och SF-måttet låg på 32, så den här gången så hade den inte växt lika mycket som förra gången till min lättnad
♦
Kissprovet och blodtrycket såg också fint ut det med som tur var.
Dock var hon bekymrad över att jag börjar blöda igen och hade så ont.
Kissprovet hade ju visat negativt till urinvägsinfektion.
♦
Så hon ringde in till Specialist mödravården och pratade med en sköterska.
Antagligen för hon vet hur ovillig jag är till att åka in.
♦
Fick prata med sköterskan där lite själv också, och hon sa att vi skulle åka in om jag blödde mer eller fick mer värkar.
♦
Så jag skulle åka hem och vila, och hon sa att det kanske var bäst att packa bbväskan klar
(HJÄLP)
♦
Kvart i 9 dagen efter skulle vi vara inne.
Ni kan ju gissa på att jag inte kunde sova den natten!
Både för att jag hade ont och för att jag var livrädd att något var på g.
♦
På morgonen var jag trött som ett svin, snozzade kanske en eller 2 gånger för mycket.
Det som dock förvånade mig var Herr Erik som inte ville gå upp???
Så jag slängde båda täckena och kuddarna på honom så han skulle få kvävnings känsla och gå upp.
Han kom efter ett tag, så han både överlevde och vaknade ;)
♦
In i duschen och tvätta muttan.
♦
Sen lite frukost och vara lite sur och grinig och orolig.
Packa ner lite nytvättade baby kläder och ner med plånboken och sen åka.
♦
Väl därborta och så blev jag lite på bättre humör och hade inte längre ont så stämmningen höjdes lite.
Var väldigt många som verkar ha gått långt i graviditeten där.
Och en stackars kvinna som verkade ha så himla ont.
Fy vad jag tyckte synd om henne :S
♦
Sen fick vi träffa läkaren och hans student (manlig läkare, självklart!)
Denna läkare visade sig vara Homie med Jesus som vi hade förra gången och verkade känna till oss, och vårat härliga lilla blödningsproblem.
♦
Så sakta av med kläderna efter mycket pust och stön och sen upp i stolen.
♦
-Bara så du vet så är jag jätte kissnödig så du får inte trycka mig på kissblåsan!
Läkaren såg lite förvirrad ut och sen utbrister att ne men det går inte.
Jag var tvungen att kissa annars kunde det påverka undersökningen.
♦
Så det var bara att hissa ner mig och sen tyckte han att jag skulle klä på mig.
Allvarligt, Jag är en fet jävla tant, det tar mig 100 år att få på mig ett par strumpor.
Och så hade jag klänning på mig,
så jag ansåg att ne jag springer hellre runt troslös på sjukhuset.
♦
Dom måste trott att jag var dum i huvudet, han kollade på mig så iallafall.
Men tillslut så letade han på en toalett till mig och skickade med den kvinnliga studenten att "stå vakt"
♦
Helnöjd och nykissad kom jag tillbaka och "hoppade" upp i stolen igen och blev upphissad.
Allt såg bra ut, den låg med huvudet ner precis som förut och åt samma håll.
Fostervatten bra.
Livmodertappen bra.
Ja, allt bra.
Förutom det onda och blödningen.
♦
Ut ur rummet så träffade vi på Jesus. Hej hej Jesus!
Och sen så fick vi gå in i ett annat rum.
Som vanligt så kan dom ju inte göra något åt blödningarna, vilket jag redan vet och inte längre bryr mig så mycket om.
Det är mest det onda jag lider av.
Så jag fick med mig Bricanyl hem.
♦
Några tabletter som jag ska ta när jag har som ondast för att stoppa upp förvärkarna som han sa.
Jag har inte vågat ta dom än faktiskt...
hittils så har jag överlevt.
Jag vill inte ligga här hemma själv och skaka och ha hjärtklappning.
Det skrämmer mig lite så jag försöker undvika dom in i det längsta.
Försöker med att bara vila och ta det superlungt.
♦
Vi ska tillbaka till barnmorskan i mellandagarna.
Vi får se om den är kvar då sa hon.
Men den SKA vara kvar.
Det har vi bestämt.
♦
Just nu orkar jag inte skriva så mycket mer...
Det sista jag vill tillägga är att vårat sovrum nu är klart!
inatt ska vi sova där, och det är huuuur mysigt som helst =)
Imorgon lägger jag upp bilder!
Love Veronica
Kommentarer
Trackback
