Jesus är bra!
Idag så bar det av igen till sjukhuset.
För att vara den 5:e sagen i rad eller vad det nu är som jag blödde så kände vi att det var dags att ringa igen och fråga lite hur man skulle göra.
♦
Dom ville att vi skulle komma in den här gången.
Dom var lite nervösa över att jag kanske öppnat mig något.
♦
Så medans jag satt och åt min lilla rostade mackfrukost med Oboy och pratade med en stönande Linda så infann sig min man.
Vi satte oss och åkte in i lugnt tempo in till stora staden.
♦
Väl där inne så fick vi komma in direkt (tackar gudarna, eller ja kanske Jesus för det).
Då var det med en väldigt rar sköterska eller vad man ska kalla henne.
Då fick man göra något så sexigt och ointimt som att visa lilla trosskyddet för damen för att hon skulle se hur mycket jag blödde.
Lite halvpinsamt och sådär, men aja...
Hon såg ju att jag blödde så då sa hon att hon skulle ringa på doktorn.
♦
Erik och jag satt nervösa som bara den när vi inväntade att se vem det skulle bli denna gång.
Eftersom vi varit inne många gånger så brukar vi känna igen läkarna direkt.
♦
Helt plötsligt kommer det in en lång karl med utländsk ursprung.
Jag känner paniken komma och Erik mummlar något om vad vi gjort för ont.
Och jag frågar väll Erik någon puckad fråga som om vad han skulle tycka om att den mannen skulle gräva i min punani och ångrar hårt att jag tog mig dom där 40minuterna och rakade musen här om dagen.
♦
Och sen kommer ju självklart denna som då var en doktor fram och ropar upp mitt namn och räcker fram kardan.
-Hej! Jag heter Jesus!
Erik försökte förneka och var helt säker på att han sa Rasmus.
♦
Blä blä blä, tänker jag, jag vill verkligen inte!
Sen började han väldigt lugnt med att fråga hur det varit förut och hur det var nu och massor av annat.
Och skillnaden var stor jämnfört med den andra manliga läkaren vi alltid råkar ut för.
Den här lyssnade och var lugn!
Inte massor av dåliga ursäkter eller massor med annat konstigt.
♦
Sen var det att slänga upp sig på magen och kolla med ultraljud.
Och den lilla ligger fortfarande neråt och så visade han vart alla delar låg, ungefär så som vi beräknat.
Man känner vart sparkarna kommer som mest och det är där som ben och armar är.
♦
Fostervattnet var som det skulle och 4 kammare på hjärtat som slog.
Och sen var det dags för härliga gyn undersökningen.
Da da da daaaaaaaaaa
♦
Jag var beredd på att det skulle göra ont som bara den eftersom det gjort det dom senaste gångerna.
Speciellt när Herr Onda herrdoktorn har undersökt mig.
Men kors i taket så var han försiktig som tusan!
♦
Och ett till kors i taker så trodde han sig se blödningen.
Massor av blodkärl vid livmodertappen, det kunde dock vara lite längre in.
Men det kom därifrån iallafall.
♦
Han är den första av ALLA läkare som hittat något över huvudtaget!
Gu vad skönt kände jag!
Och livmodertappen visade han på skärmen och att den var lång nog och opåverkad.
♦
Man såg huvudet hela tiden vääääldigt nära så jag undrar hur långt ner den ligger igentligen?
♦
Iallafall sa Herr Jesus att han kunde hämta ett medel som man kan pensla på så att man slutar blöda iallafall ett litet tag, för att det dra ihop blodkärlen.
Jag tror han sa något om att den dom tog cellprovet så hade det skadads lite? eller ja, jag uppfattade faktiskt inte det.
♦
Så fick jag gå runt i rummet utan troser medans han sparng iväg och skulle hämta det.
Kändes lite, konstigt!
♦
Men när han väll kom tillbaka efter ett bra tag, så sa han att han inte ville pensla.
Även om jag såg att han hade med sig medlet.
För tydligen så fans det ingen bra forskning om hur det blir om man använder det på gravida.
Så han ville inte riskera någonting, och det var ju rart av honom.
♦
Så ingen penslig, utan jag får leva med blödningen därifrån, som fortfarande är lite oförklarig.
Men sen så tyckte han att jag skulle kissa i rör imorgon eftersom jag får så pass ont så och då.
Han trodde att jag har urininfektion.
Great. Linda och jag kan starta klubb!
♦
Det var allt för nu.
Ska göra ett nytt inlägg direkt med en lista med mitt år 2010!
Love Veronica
Kommentarer
Trackback
